17 november 2005

Rör inte mitt nät!

I Tunis, av alla platser på jorden, diskuteras just nu informationsteknologins framtid. Kampen står mellan dem som vill reglera och dem som vill låta rådande och väl fungerande ordning bestå. Fast i media beskrivs det inte riktigt så.

IP-adresser och så kallade toppdomänder delas idag ut av en organisation som heter ICANN. Förutom att denna ordning fungerar väl, är den också ytterligt demokratisk såtillvida att ingen utestängs från användning av nätet. Tilldelningen av adresser sker efter behov och efterfrågan, och för toppdomäner görs heller ingen särskild förhandsprövning. Detta fungerar uppenbarligen väl - för annars hade nätet knappast varit det världsomspännande nät för informationsförmedling som det är.

Det som nu diskuteras är om "USAs inflytande är för stort" och "hur fattiga länder kan få tillgång till nätet". Svaret på detta är enkelt. USAs inflytande är stort därför att USA hittade på alltihop! Det vi idag kallar Internet har sitt ursprung i ARPA-net, som skapades av det amerikanska försvaret. Fattiga länder har tillgång till nätet. Titta här, till exempel. Om Burkina Faso har en egen hemsida lär det nog finnas rätt många andra fattiga länder som har det.

Det som var och en bör fråga sig är följande: hur hade nätet sett ut och utvecklats om Internet inte hade tillåtits utvecklas så fritt? Vad hade kunnat hända om "någon" hade styrt över innehållet?

Vad vore världen utan värden

Först ett tack till Aftonbladets Johan Hakelius för hans krönika om värden. "är det inte konstigt att inget får vara riktgit betydelsefullt längre?" frågar Johan, och han har så rätt så. Tyvärr, får man lov att säga - och tyvärr går det att se politik även i detta.

En gång i världen var arbetarrörelsen en rörelse mot överhet och förtryck. Det beskrivs utmärkt, exempelvis i Per Anders Fogelströms "stad"-böcker om Stockholm från 1850-talet till 1960-talet. Men någonstans på vägen, oklart var, övergick en sund skepsis mot överheten till förakt mot alla former av värden. Kampen för lika människovärde slog över till att bli en kamp för inga värden alls.

Den uppsaliensiske skolmannen Rudolf (tror jag han hette) Cederblad myntade på sin tid "vett, hut, bildning, hållning" som maxim för vad eleverna skulle lära sig på hans skola. det ligger någonting i det även idag. Visst är det bra med frimodighet och ifrågasättande - det är liksom en förutsättning för utveckling - men det skadar aldrig att visa vanlig hederlig hyfs och hälsosam respekt inför sina medmänniskor.

Hakelius skojar om att bankernas marmorpalats och söndagsstek med bordsbön är borta, och det är lätt att hålla med om (framför allt bankpalatsens hädanfärd). Men vad har kommit istället? Ingenting? Ja, i bästa fall; i värsta fall har alternativet kommit att bli atomisering och värdenihilism. Även om detta gamla fina filosofiska begrepp har stark knytning till Uppsala är det inget att vara stolt över.

Alltså: det är självklart att det finns värden som är värda att bestå. Respekt för medmänniskor är ett sådant värde, hälsosam (observera hälsosam) vördnad inför traditioner är ett annat. Men ytvärr lever vi i en värld där yta värderas högre än innehåll, och där bildning och hyfs är satta på undantag. Det kanske inte var så dumt med söndagsstek med bordsbön i alla fall...

16 november 2005

Äganderätten först, givetvis!

Karolin A Johansson kommenterar allemansrätten på sin blogg. Hennes erfarenheter av denna månghundraåriga tradition är minst sagt negativa - något soim Karolin och hennes familj delar med många många andra markägare. Men skyll inte på allemansrätten, Karolin.

Om allemansrätten fungerar som den är avsedd är den nämligen en frihetsskapare av bästa sort. Men förutsättningen för en fungerande allemansrätt är respekt för en annan rättighet, nämligen äganderätten. Och den sitter trångt!

På naturvårdsverkets hemsida finns omfattande information om allemansrätten. Visserligen påtalas envars ansvar men ingenstans nämns den äganderätt som faktiskt är grunden för allemansrätten. Det allemansrätten handlar om är nämligen att den som äger mark upplåter sin egendom för andra att nyttja. Det innebär givetvis att den som tar sig friheten att njuta denna möjlighet har all anledning att besinna sitt ansvar.

Problemet är att det finns krafter i samhället som gärna sätter käppar i hjulet för äganderätten. Det finns således gott om information om allema´nsrätten och dess förmåner, men inte lika mycket om äganderätten.

Så, Karolin, låt oss tillsammans stärka äganderätten! Det är sannolikt det bästa och viktgiaste vi kan göra för det rörliga friluftslivet.

15 november 2005

Det är inte fråga om amnesti

Idag träder den nya, fullkomligt bisarrt rättsosäkra utlänningslagen i kraft. Det är faktiskt en sorgens dag för oss tror på att riva ner gränser och på att öppenhet leder till humanitget och förståelse.

Du hör kanske till dem som tror att det är som Gustav Fridolin (mp) och andra cyniker säger. Läs då lagen! Den saknar förmodligen motstycke i de flesta rättsstater och kan bara stiftas i ett land där en socialdemokratisk minoritetsregering med havererad migrationspolitik regerar inte med stöd utan under hot från en före detta kommunistparti och...tja, Gustav Fridolin. Han ingår faktiskt i regeringsunderlaget.

Det är inte säger inte fråga om amnesti, för det första. Det är snarare fråga om att locka fram stackars gömda flyktingar för en, som det heter, förnyad prövning. den prövningen görs av samma Migrationsverk som tidigare, fast med en ännu rörigare utlänningsförordning än tidigare.

De blir inte ivägskickade (hemskickade är givetvis fel ord, för den som flytt från ett land åker givetvis inte "hem" om vederbörande åker tillbaka). Men den enda garantin för att få stanna utan oro är givetvis ett permanent uppehållstillstånd och sedan medborgarskap. Det är inte aktuellt. I stället ska dessa människor under osäkerhet rota sig "litegrann" genom att ges möjlighet att jobba. Jojo; länder med folk som fått jobba utan att ha permanent uppehållstillstånd har funnit förr. Senast var det viss Sydafrika...

Rättssäkert, förresten? Smaka på följande fomulering: Under processen ska inte det tidigare beslutet verkställas. Självklart ska Migrationsverket göra en självständig prövning i varje enskilt fall, men partierna uppskattar att de flesta av de aktuella barnen kan komma att få stanna i Sverige. Det vore skoj att få detta förklarat av någon som har det minsta hum om svensk offentlig rätt. Läs meningarna noga och fundera sedan över följande. Regeringsformen (som liksom är grundlag ju...) är mycket tydlig. Regering och riksdag får inte, säger inte, tala om hur en förvaltningsmyndighet (i detta fall Migrationsverket) ska besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild. Hur ska man då se på att "partierna uppskattar" att en viss hållning från Migrationsverkets sida kommer att vara aktuell.

Förfärligt, som sagt. Vi har fortfarande låååångt kvar till en i verklig mening human migrationspolitik i vårt land. Tack, Tobias Billström, för att du fört talan för oss moderater på ett sätt som man kan vara stolt över.

14 november 2005

Globalisering ger billigare datorer

Priserna rasar på datorer, berättar TV4:s ekonominyheter och tidningen Computer Sweden. Tyvärr är det ingen av dem som går in på orsakerna.

I ett antal länder i Sydostasien, med Sydkorea, Kina, Taiwan och Malaysia som de kanske mest framstående, går utvecklingen rasande fort. Företag i dessa och andra länder i regionen har insett vikten och värdet av konkurrens. den som bygger datorer fortast och billigast får sälja flest - och kan tjäna pengar trots att priset pressas.

Det är inte skyddstullar och andra handelshinser som får dessa ekonomier att växa snabbt. I stället är det innovationsklimat och öppenhet som leder dem framåt. Men det är inte det anmärkningsvärda.

Det som är påtagligt i dessa nyligenindustrialiserade länder är hur välståndet efter hand leder inte bara till att fler blir rika utan framför allt till att allt färre blir fattiga.

Det låter som en saga men är faktiskt sant. Marknadsekonomi och öppenhet leder till ökat välstånd och i förlängningen till demokrati och mänskliga rättigheter.

11 november 2005

Det behövs mera Driv i Uppsala!

Jag är ordförande för Drivhuset, en stiftelse som arbetar med entreprenörsskap för studenter. Det är ett uppdrag som inte alltid innebär en dans på rosor. Bäst förresten att påpeka att uppdraget inte har någonting med mitt politiska engagemang att göra, utan snarare handlar om att brinna för företagande och entreprenörskap "i alla fall".

I somras genomförde vi på Drivhuset en attitydundersökning, som nyligen uppmärksammades i media. Uppsala universitet belade en föga hdrande sistaplats då det gällde studenternas intresse för att starta eget.

Nu ska genast sägas att det inte är universitetets eget fel. Tvärtom gör ledning och inte minst rektor vad de kan för att vända på kuttingen. men Uppsala är inte en stad för entreprenörer. På universitetet utbildas jurister, statsvetare, präster och andra humanister, men också ekonomer och naturvetare/tekniker som redan under studietiden siktar in sig på stora företag som Ericsson, IKEA och TetraLaval.

Här ligger ett av Sveriges stora framtidsproblem. De nämnda företagen kommer säkert att fortsätta rekrytera även i framtiden - men vi behöver också se kommande generationers motsvarigheter. För det är väl ingen som trodde att dessa tre företag från första början hade tusentals anställda???

För Uppsala som lärdomsstad är detta en överlevnadsfråga. Det handlar inte om att samhället ska vimla av en massa entreprenörer i alla upptänkliga branscher, inte heller att alla studenter ska bli frifräsande uppfinnarjockar med mer elelr mindre galna idéer. Vad det handlar om är att egenföretagande, entreprenörskap och drivkraft blir viktigare framgångsfaktorer än vad de är idag.

10 november 2005

Inte kan det vara lätt, inte

Mats O Karlsson är (än så länge) landstingsråd för socialdemokraterna. I den rollen skriver han varje månad ett brev. Månadsbrevet för oktober som du kan läåsa här visar verkligen hur trötta och desillusionerade socialdemokraterna i allmänhet, och Mats O i synnerhet, är.

Mats O har svårt att förstå den borgerliga alliansens politik för landstinget. För honom går det inte ihop att vi har nya idéer om hur vården ska organiseras och utföras. Mats O Karlsson är så förblindad av elva års socialdemokratiskt styre och därtill hörande självtillräcklighet att han inte kan se att saker kan göras på andra sätt.

Nu har vi fått det svart på vitt. I Mats O Karlssons föreställningsvärld går det inte att göra annorlunda. Alltså kan vården inte bli nämnvärt mycket bättre. Alltså är landsitnget i Uppsala län för evigt dömda till en jumboplats när det gäller tillgänglighet.

Men i själva verket är det ganska enkelt. det som behövs är mångfald och öppenhet. det måste gå att välja vilken vårdgivare man vill gå till. Det måste finnas en press på vårdgivarna genom att det finns alternativ om man inte är nöjd. Så enkelt är det.

Men i socialdemokraternas föreställningsvärld är det inte så enkelt. I deras värld är det ännu enklare. det finns EN vårdgivare, nämligen landstinget. Precis som med den gamla T-Forden som man kunde få i vilken färg man vill - bara man väljer svart.

Öppenhet och mångfald. Så enkelt är det. Sedan må (s) försöka blanda bort korten hur mycket de vill.

På samma plats som ministern

Så har då även socialdemokraterna fastställt sin riksdagslista. Jag noterar roat att jag därmed fått samma listplacering om miljöminister Lena Sommestad och hoppas att detta är ett gott tecken.

Samtidigt noterar den lokala nyhetstidningen Knivstabygden de i alla fall inte helt omöjliga oddsen för att Knivsta ska få en egen riksdagsledmaot nästa år. Kul! Det vore verkligen roligt att kunna sätta sig på riksdagsbänken som representant för Knivsta.

09 november 2005

Postmediala nyheter

Igår var det SAS och SJ som bytt kostym med varandra. Idag publicerar UNT tuffa siffror över upplageutvecklingen.

Det finns ingen anledning att vara förvånad eller oroad. Sverige ligger fortfarande mycket högt då det gäller dagstidningsläsning. Däremot sker något annat som bör väcka intresse hos var och en som är road av media. Vikten av att få nyheter urvalda och presenterade blir allt viktigare.

I det postmedieala samhället råder det aldrig aldrig aldrig brist på information. Var och en av oss kan närsomhelst får veta (i stort sett) vadsomhelst. det som däremot blir allt viktgiare är att få till gång till rätt information, förpackad på rätt sätt och i rätt sammanhang.

Webben är jättebra som informationskanal, men den ställer andra krav på mediekonsumenten. När filtret försvinner mellan avsändare och mottagare (det är det som är det postmediala samhällets signum) blir det allti viktigare att ha förmågan att kunna sovra. Därför ökar betydelsen av trovärdighet hos den som vill nå fram med sitt budskap.

08 november 2005

Bakvända världen

Du har säkert hört det där om att något måste vara galet när den bäste golfaren är svart, den bäste rapparen vit, Frankrike anklagar USA för arrogans och Danmark skickar en u-båt till ett ökenkrig. Men inte nog med det. Idag kunde vi ta del av rapporter från SAS och SJ, två gamla hederliga transportbolag på vår inhemska marknad. Den observante klunde då konstatera att det numera är SAS som satsar på lågpris, medan SJ:s konkurrensmedel är lyx och flärd.

Så är det. Vi som är lite fattiga och/eller kostnadsmedvetna tränger ihop oss i en packad flygkabin, tackar nej till käk (man får betala numera!) och ser fram emot att komma fram. Snabbt. Den som har tid, däremot, och som vill kunna jobba, läsa eller prata i telefon under resan, tar tåget.

Varför det är så vet jag inte. men det är oerhört intressant.

07 november 2005

Grattis, Led Zeppelin!

En ovanligt välförtjänt mottagare av 2006 års Polar Music Prize är givetvis Led Zeppelin, gruppen som förändrade, förnyade och fulländade hårdrocken i slutet av 60- och början/mitten av 70-talet.

Deras första platta är inte bara en klassiker; den är banbrytande i klass med de absolut största i musikhistorien.

05 november 2005

Så enkelt är det!

Socialdemokraternas kongresstema lämnar somliga ingen ro. Karolin A Johansson har på sin blogg utmanat några andra att ge förslag på alternativa kampanjteman. Visst, håll till godo.

- Sossarna ska bort. Så enkelt är det.
- Arbete i stället för bidrag. Så enkelt är det.
- Det ska löna sig att jobba. Så enkelt är det.
- Alla ska lära sig läsa och skriva. Så enkelt är det.
- Bovar ska fångas. Så enkelt är det.
- Brott ska inte löna sig. Så enkelt är det.
- Alla ska få vård. Genast. Så enkelt är det.

Kompletterar också, min vana trogen, med en limerick.

En fotbollsledare från Enskede
Som väckt stark och folklig vrede
fick veta: kravet är kort
han ska bums bort
vi är trötta på (s), så enkelt é dé

Vem står på de fattigas sida?

Det pågår ett toppmöte i Mar del Plata i Argentina. Där har ledare från i stort sett hela den amterikanska kontinenten samlats för att diskutera en frihandelszon från Alaska till Patagonien. Bakom frihandelstanken står inte bara president Bush och andra ledare från fria demokratier med hög levnadsstandard. Även Mexikos president Vicente Fox, som ju leder ett land som har mycket långt kvar till USA:s eller Sveriges ekonomiska nivå, inser vad frihandel skulle innebära för de egna medborgarna.

Det finns dock moståndare till frihandelstanken. Några av dem är Venezuelas Hugo Chavez, Brasiliens Lula da Silva och Argentinas president Nestor Kirchner. De är alla förvisso valda i god demkoratisk ordning, och alla med massivt stöd bland de fattiga. Som i alla länder och i alla tider har de lyckats med konststycket att få befolkningen att tro att vänster är lika med god ekonomisk utveckling för just de fattiga.

Dessa välståndets dödgrävare har fler så kallade vänner på sin sida. Precis som i Seattle, Turin, Cancun och Göteborg har stora skaror med vänsteraktivister samlats för att på sedvanligt sätt och i vanlig ordning ge uttryck för sin syn på hur välstånd bäst skapas och fördelas. med stenar, molotovcocktails, påkar och andra tillhyggen ska både den fria debatten och den fria rörligheten för människor, varor och kapital hejdas. Både de vänsterorienterade ledarna och den vänsteraktivistiska pöbeln tror att deras ord och handlingar är till gagn för de fattigas sak. Socialism är denligt dessa krafter välsignelsen för de fattiga.

Men det är ju inte så! I massor av länder världen över lider människor av socialism, protektionism och begränsningar i ekonomiska friheter - även om de har rösträtt och andra viktiga demokratiska rättigheter. Något har vi som förespråkar frihandel och demokrati gjort fel, som inte lyckats kommunicera förelarna med öppenhet och fri rörlighet.

Hur ska man annars förklara att snabbt ekonomiskt välstånd kommer till länder, framför allt i Asien, som satt tillväxt och utveckling i första rummet, medan andra länder i Latinamerika och Afrika fortfarande lever med svält och misär som naturligt tillstånd för den övervägande delen av befolkningen?

Måtte alltså George Bush och hans vänner i Latinamerika få igenom ett frihandelsavtal. Inte för medborgarna i USA eller Canada (de har redan så de klarar sig) utan för de miljontals fattiga i länder som Bolivia, Venezuela eller Guatemala som så desperat behöver komma ur sin nuvarande monokulturella ekonomi. Frihandel ger välstånd, och välstånd är en förutsättning för stabil demokrati. Konstigare är det inte.

03 november 2005

Vem har medietränat Eva Lundgren?

I kvällens program från mediemagasinet mötte vi en mäkta irriterad professor Eva Lundgren. Hon är välkänd sedan i vintras efter de uppmärksammade reportagen i "Dokument inifrån" om könskriget.

Nu var Eva Lundgren kränkt. Hon hade blivit felciterad och journalisten (Evin Rubar heter hon och har fått fina priser för sin journalistik) hade förvrängt hennes svar. Därför ville hon får ut hela intervjumaterialet för att bevisa sin oskuld.

Lundgren borde veta bättre, så professor hon är. Hon är en i högsta grad offentlig person som faktiskt har skyldighet att stå för sina utsagor. Om man är det, är det inte heller för mycket begärt att man vet (och framför allt förstår) hur man ska agera.

Enligt Eva Lundgrens egen uppgift i programmet blev hon intervjuad i fyra och en halv timme. Man hinner, oavsett om man är professor eller så kallad "vanlig människa" (detta förfärliga uttryck!), kläcka ur sig en hel del dumheter under en halv arbetsdag - och det är sällan man behöver äta upp det! Det är således rent mänskligt ganska sannolikt att professor Lundgren ska vara glad för att allt som sades under intervjun aldrig någonsin blir offentligt.

Mitt korta råd till dig som blir intervjuad av en journalist är: säg det du vill ha sagt. Svara givetvis på journalistens frågor, men se till att det är dina ord som blir de viktiga.

Knivsta.nu och demokratin

I Knivsta fick vi i det senaste valet ett nytt politiskt parti, som tog det fyndiga (?) namnet knivsta.nu. Med detta parti fäktas jag för närvarande i den mycket lokala veckotidningen Knivstabygden.

Knivsta.nu-partiet förstår inte hur politiska/demokratiska processer går till. I deras ögon är förtroendevalda reducerade till röstmaskiner som, visserligen i dialog, ska ta reda på vad väljarna tycker och sedan verkställa detta. "Politiken gäller oss alla" skriver de i ett inlägg, och tycks tro att förtroendevalda i andra partier formar sin politik genom att sätta näsan i det egna partiprogrammet.

Så är det nu inte. Däremot är en grundläggande förutsättning för både partiväsendet och demokratin att de politiska partierna speglar väljarnas värderingar, i kommunpolitiken såväl som i rikspolitiken. Det ska gå att förutsäga ungefär hur ett politiskt parti reagerar på en fråga som dyker upp mitt under mandatperiod. Just detta är syftet med att de förtroendevalda i en demokratisk försmaling samlar sig i olika grupperingar med gemensamma värderingar, alltså partier.

Därför är faktiskt Knivsta.nu, trots de bästa avsikter, inte ett lyft för de demokratiska processerna i kommunen. Väljarna vet inte vilken politik de för, och de kan själva inte förutse hur opinionen kommer att reagera på olika förslag.

Jag vet inte hur det ligger till i den andra partierna, men i (m) är det både möjligt att ha olika åsikter och att skilja sig från "partilinjen". Jag delar själv inte mitt partis uppfattning i frågan om ny sporthall i Alsike och det så kallade Allaktivitetshuset - men litar på dem som svarar för vår politik i kommunen. Jag är också (tillsammans med de kommunala tjänstemännen tydligen) fundersam över det kloka i symboliken i att använda tidigare skollokaler för administrativa ändamål. Jag är tveksam till den organisationsmodell kommunen valt samt tycker att Knivsta kommun borde låtit Uppsalahem behålla hyresrätterna i Knivsta (givetvis mot ekonomisk ersättning). Det gör mig ingalunda till en sämre moderat, men det ger dessutom förespråkarna för en annan uppfattning anledning att pröva sina argument redan i den moderata kretsen.

Till sist, Birger Eriksson och Jarovlav Suk, kan jag återigen förstå att ni upplever majoriteten som "sluten", men det beror ju på att ni inte ingår i den! Majoriteten bildar - just det! - en majoritet som grundar sig på väljarnas uppfattning. dess gruppledare är högst mottagliga för argument som kommer från alla dem som har samma värderingar. Däremot finns det ju faktiskt ingen anledning för dem att lyssna till dem som uttryckligen lagt sin röst på ett annat parti. De får söka stöd för sina uppfattningar på annat håll.

02 november 2005

Sätt stopp för den kollektiva egoismen!

Marie Söderqvist skriver en krönika i Expressen (läs den här) att samhället har blivit mer hänsynslöst. Visst har hon rätt i det. Det är sannerligen inte bara mammor med barnvagn på bussen som kan notera att vi blivit allt mer oartiga och råa i vårt uppträdande mot varandra.

Frågan är vad det beror på. Att skylla på politiken är kanske väl enkelt, men är det verkligen en slump att samhällsklimatet blivit sådant det är samtidigt som den politiska vänstern haft makten i mer än ett decennium? Efter valet 1991 skrev Marita Ulvskog en krönika där hon tyckte att det kändes redan på valnatten att Sverige blivit ett råare och kallare land. Det är givetvis retoriskt trams att ett land byter samhällsklimat över natten efter ett val - och säger något om den bitterhet sådana som Ulvskog känner över att förlora makten. Men sedan då? Nu har vänsterpartierna som sagt styrt i tio år och vi borde rimligen ha ett land som de kan ta ansvar för. Hur ser det då ut? Brottsligheten ökar och människor upplever att de är allt otryggare. Så detta som Marie Söderqvist beskriver; tillsammans ger det en bild av ett land i djup mental och moralisk kris.

Det gör ont att behöva konstatera det, och det är ingenting att plocka politiska poäng på (som Ulvskog försökte i valet 1991). Sverige är ett land där människorna helt enkelt inte mår riktigt bra. Gemenskapen och solidariteten har bytts mot en sorts "kollektiv egoism" där det gäller att roffa åt sig det man kan. Framför allt om det är skattefinansierat.

Rörelser som "planka nu" och andra som säger sig "kräva sin rätt" bygger på samma otäcka kollektivegoism. Alla ska betala, och jag ska ha MIN rätt. Jag tycker det vore bättre om vi gjorde tvärtom: att vi först gör rätt för oss.