20 maj 2011

Dunderhonong åt folket

Som du, käre läsare, säkert har noterat har det blåst upp en strid om seriefiguren Bamse, världens starkaste och snällaste björn. Bamse har nämligen blivit utlånad till Migrationsverket för att för barn beskriva asylprocessen med alla dess delar. Och det gillas inte av medievänstern.

Till saken hör dock att sonen till Bamses upphovsman och den som äger rättigheterna att uttolka Bamses göranden och låtanden, Ola Andréasson, inte bara är den som ytterst står bakom att Bamses figurerar i sammanhanget. Han är dessutom klok nog att försvara sitt beslut.

Därmed står medievänstern ganska avslöjade, och det i två avseenden.

För det första blir det uppenbart att det man anklagar Migrationsverket för, nämligen att använda Bamse för sina egna syften, är exakt det som medievänstern nu avslöjats med att ägna sig åt. Man vill hävda rätten att uttolka vad Bamse står för, även om det strider mot den uppfattning som Bamse rättligen har (enligt den som rimligen vet det, nämligen den som har upphovsrätten.

Dessutom är det på plats att försynt påminna vänstern om en annan sak. Det är definitivt inte Migrationsverket år 2011 som är det första statliga verk som ägnar sig åt opinionsbildning. Det har genom åren varit en rätt så vanlig företeelse, under många år av vänsterstyre i vårt land. Derm migrationspolitik som Bamse står för är - vare sig den är höger eller vänster - beslutad i demokratisk ordning.

Nå, möjligen är det så att vänsterns upprörda inställning i frågan beror på något helt annat och mycket mer begripligt. Vänsterns starka tilltro till sagor och sagofigurer är ju inget nytt, även om det ny tar en lite annorlunda skepnad. Och det är ju ändå mera oförargligt att ty sig till Bamse än till Marx eller massmördare som lenin och Stalin.

19 maj 2011

Klara besked om mammografin

Upphandlingen av mammografin har lett till att köerna har kapats, så att länets alla kvinnor kallas enligt plan. Så skriver ordförande Anna-Kain Klomp och vice ordförande Robin Kronvall i dagens UNT. Uppgifterna är inte nya, utan har bland annat diskuterats i landstingsfullmäktige. men den politiska oppositionen ser ett intresse i att misstänkliggöra externa vårdgivare och påstår gärna utan belägg att vården blir sämre av fler vårdgivare.

Jag har skrivit det tidigare: vi har inget emot vare sig tuff granskning eller tydliga politiska alternativ. Men det är tråkigt att rena osanningar används i den politiska debatten. Och det är dessutom tråkigt när dessa osanningar utan närmare granskning presenteras som om de vore fakta.

Det finns mer att göra för att förbättra inte bara mammografin utan också annan verksamhet i vårt landsting. Ett led för att åstadkomma förbättringar är att göra som med mammografin: använda externa vårdgivare som bidrar till att avlasta den verksamhet landstinget självt bedriver. Avesina är ett bra exempel: om vi inte haft dem för att göra den grundläggande undersökningen så hade mycket fler kvinnor fått vänta mycket längre på undersökning. Vad det fått för konsekvenser kan var och en själv bedöma.

17 maj 2011

Vi löser det också!

"Vår roll är att ta upp problem". Så beskriver Radio Upplands reporter Mårten Nilsson om hur radion - och för den delen alla medier - väljer att skildra landstinget, sjukvården och kollektivtrafiken. och det är inget konstigt med det. men till ivern att "ta upp problem" kunde möjligen läggas ansvaret för att följa upp hur det går med de problem som skildras.

Att medierna likt annan verksamhet har begränsade resurser får vi alla ha respekt för. Men skildrandet av offentlig verksamhet bör också ta fasta på en annan sak som Nilsson säger i intervjun, nämligen att det handlar om skattefinansierad verksamhet, och att det är viktigt att den fungerar bra. Saken är nämligen den, att det vi politiker hela tiden ägnar oss åt är att lösa de problem som hela tiden finns och som i ständigt ny skepånad dyker upp på våra bord.

Mårten Nilsson ger ett gott exempel på hur vi brukar hantera detta. I intervjun säger han att "en del år tillbaka var det vårdcentralernsa som hade de stora problemen i länet, med långa väntetider och sådant, och då var det mycket uppmärksamhet kring det. Sedan dess har förhållandena förbättrats".

Så är det. Vi såg problemen i primärvården, analyserade dem och genomförde ett antal åtgärder - som har lett till att vår primärvård idag fungerar mycket bättre. För något år sedan stod lasarettet i Enköping i fokus - och nu är det Akademiska sjukhuset och kollektivtrafiken. Det är således inget konstigt med det; politikens uppgift är att ta tag i problem och lösa dem oavsett hur de uppmärksammas i media. Om det sedan är ett intresse eller inte för media att beskriva när den efter politiska insatser "fungerar bra" (Nilssons ord) är medias sak att avgöra. Vi kan bara konstatera att vården steg för steg fungerar bättre men att det finns massor - ja, massor - kvar att göra. och därmed massor mer att rapportera för media.

Men vi kommer att lösa de problem som är på tapeten även nu. Vi har ju gjort det förr, och kommer att göra det igen. Både om problemen och lösningarna kan du läsa här på min blogg. Problemen utan lösningar kan du följa i Radio Uppland.

16 maj 2011

Framsteg ger en bättre värld

Idag ska jag inte blogga om vare sig vårt eget landsting eller om omvalet i Västra Götaland och örebro. I stället blir det några rader om ett intressant reportage i UNT från Ramsjö gård i Björklinge.

Reportaget handlar om alternativa odlingsmetoder och grödor, och om sådant är i grunden inget att säga annat än att det är roligt när markägare och bönder provar annat än det vanliga. men i artikeln sprids en farlig myt, nämligen att modifierade grödor skulle "slå mot fattiga bönder". I själva verket kan vi idag mätta fler munnar än någonsin bland annat tack vare just växtförädling. Till saken hör också att naturen så att säga modifierat sig själv allt sedan bgynnelsen.

Framsteg och nytänkande är helt nödvändiga förutsättningar för en bättre värld, och mycket har hänt under sekel som gått. utan dessa framsteg skulle vi ha levat kvar på forntidsnivå med allt vad det ininebär för allt från mat och husrum till möjligheten att bota och lindra sjukdomar.

Därför är det farligt att myten om växtförädling, läkemedelsutveckling óch allmän framstegstro skulle vara ett hot mot samhällsutvecklingen. Snarare ska vi ta hand om de goda framsteg som görs och se till att de verkligen får en möjlighet att göra nytta för mänsklighetens bästa. Att det sedan är spännand enär man också vågar pröva gamla grödor och odlingsmetoder är en annan sak.

15 maj 2011

Steg för steg mot ett bättre samhälle

Jag blir en aning fascinerad av människor som betraktar helt nya reformer som en "flopp" innan de ens blivit fullt ut genomförda. De viktiga samhällsförändrignar som Alliansen inledde under förra mandatperioden tar tid att sjösätta - och det tar sin tid innan de får genomslag. Ett sådant exempel är den nya boendeformen ägarlägenheter, som det än så länge bara byggts ett fåtal av.

Men är det så konstigt? Möjligheten infördes för två år sedan, och planeringstiden för nya bostadsområden är längre än så. Samma sak gäller exempelvis avregleringen av Bilprovningen. Var det verkligen någon som trodde att det skulle stå färdiga anläggningar på plats samma dag som möjligheten kom till stånd?

Samhällsförändringar tar tid, men det är sannerligen hög tid att de påbörjas och verkligen får en chans att komma till stånd. Vi har en hel del strukturella problem att ta ta i i Sverige, även om vi lever i ett land där det mesta ändå fungerar ganska väl.

Sverige behöver vara ett land där alla som vill och kan ska kunna arbeta och försörja sig. Sverige ska också vara ett land där det går att bosätta sig i hela landet, där jobben växer fram inte bara i storstäderna utan också på platser som nu i årtionden drabbats av befolkningsminskning och brist på jobb. Sverige ska också vara ett land där det enkelt går att ta sig från en del av landet till en annan.

Detta kräver samhällsförändringar, men dessa förändringar har ytterligare en sak gemensamt. De kräver mod. Mod att förändra och mod att stå för de positiva effekter förändringarna innebär, även när politiska motståndare som inte vill se dessa viktiga samhällsförändringar gör allt som står i deras makt för att hålla Sverige kvar i ett läge där risken för varje ökar för att vi ska halka efter.

Vi ser gott om varningssignaler i vår omvärld. Irland, Island, Spanien och Grekland är alla exempel på hur det kan gå om vi som har politiskt ansvar inte kombinerar återhållsamhet med den offentliga ekonomin med reformer för att samhällsmaskineriet ska fungera.

Sedan 2006 pågår dessa samhällsförändringar inom alla samhällssektorer. Det sker ofta under motstånd från olika krafter som inte är intresserade av att de reformer som genomförs blir verklighet. Man kan fråga sig varför, och undra om inte fakta är relevant i politiska sammanhang.

Utanförskapet minskar dramtiskt. Det gäller inte minst dem som drabbats dubbelt av utanförskapet genom att den som är arbetslös eller utförsäkrad också mår sämre.

Hälsoläget i befolkningen har blivit allt bättre. En av orsakerna är att fler är i arbete, och en annan orsak är att det är lättare att komma i kontakt med en läkare.

För att at ett aktuellt lokalt exempel screenas nu fler kvinnor än någonsin för bröstcancer. Att den positiva effekten är en följd av Alliansens politik för en bättre mammografi förealler inte vara känt av alla berörda.

Mer pengar än någonsin investeras i infrastruktur. Det behövs, som bekant. Och den som ställer krav på att "Alliansen gör något" verksar ha missat de reformer som pågår på kollektivtrafikens område.

Det finns fler - många fler - exempel. Alliansen ångar på, och förhoppningsvis är det nu invånarnas i Västra Götaland tur att få del av Alliansens reformer. I Örebro har ju Alliansen redan haft väljarnas förtroende, och vi får hoppas att de nu blir omvalda.

11 maj 2011

Spännande inblick och utblick

En dag fylld med interna möten innehåller i alla fall två lite mer spännande aktiviteter. På eftermiddagen idag fick jag tillfälle att se det nya Psykiatrins Hus på närmare håll - och vårt vackra Uppsala med omgivningar lite från ovan. Den politiska majoritetens landstingsråd fick nämligen en riktigt givande genomgång av verksamheten kring Psykiatrins Hus och inte minst en fantastisk rundvandring i det som nu börjar ta form. Att följa husprojekt är lite som torrsim om man inte som idag under sakkunnig guidning av såväl ledningen för psykiatridivisionen som företrädare för entreprenörer och byggherre. Det blev ett par timmar med mång aitllfällen till frågor och synpunkter av värde för alla deltagare.

Nu väntar kvällens sista programpunkt, nämligen en BIO-Pub om Science for Life laboratory, ännu en av dessa viktiga satsningar för Uppsalas framtid som jag, liksom Psykiatrins Hus, verkligen är stolt över att ha kunnat vara med om att förverkliga.

På rätt väg - men inte framme ännu!

Jag har ägnat morgonen åt att granska de senaste siffrorna som visar hur landstingen klarar vårdgarantin, och för vårt landsting är siffrorna verkligen glädjande läsning. Väntetiderna blir kortare, och vi står oss allt bättre i jämförelse med andra landsting.

När Alliansen tog över styret 2006 var tillgängligheten på många områden absolut sämst i landet. Att vi idag befinner oss i mitten av skalan då vi jämför oss med andra landsting är alltså en otvetydig framgång. men den räcker inte för att slå sig till ro och vila på lagrarna. Fortfarande finins det anledning att fråga varför väntetiderna är så långa som de är.

Mest glädjande, och kanske lättast att förklara, är den anmärkningsvärda uppryckningen i primärvården. 2006 låg Uppsala län i den absoluta botten när det gäller telefontillgänglighet och läkartid. Målet att 90 procent skulle komma fram på telefon samma dag och träffa en läkare inom sju dagara låg mycket långt borta. Sedan dess har primärvården gått igenom stora förändringar där två av de viktigaste har varit det fria vårdvalet som i sin tur lett till att nya vårdgivare har etablerat sig. resultaten har inte låtit vänta på sig. F´ler kommer nu fram på telefon och fler får en tid med sin läkare - samtidigt som antalet som söker primärvården också har ökat.

Arbetet med att utveckla primärvården har varit en framgångssaga. Att gå från botten till en plats på eller över riksgenomsnittet har varit en början på arbetet som sporrar och inspirerar till nya tag. Nu vet vi att det går, och nu är nästa steg att etablera Uppsala län som ett av de landsting där köerna och väntetiderna hör till de fem kortaste i landet. Det går, om vi bara fortsätter på den inslagna vägen.

Glädjande är också att statistiken - och bakom den döljer sig tusentals människor - visar att även väntetiderna till diganos och behandling går åt rätt håll. Att det fortfarande finns enskilda patienter som får vänta för länge på vård är jag den första att beklaga. Men att den totala utvecklingen går åt rätt håll - en bild som man kanske inte alltid får - är naturligtvis mer glädjande.

Dagens siffror visar att vi är på rätt väg men fortfarande långt ifrån målet. Det somo nu gäller är att arbeta vidare och att i vart fall inte byta färdriktning. I baksätet sitter fortfarande passagerare som vill tillbaka till den tid då väntetiderna var längre och patienterna därmed tvingades vänta på vård. och den som väntar på vård, väntar alltid för länge

09 maj 2011

Vår beredskap är god

Dagen har till största delen ägnat åt krisledningsövning. Det visade sig vara nyttigt men också högst nödvändigt. En offentlig verksamhet som vårt landsting kan givetvis råka in i situationer som kräver att organisationen måste spänna sig till det yttersta. Bara under de senaste åren har vi ju haft både bussolyckor, tsunami, Estoniaförlisning, 11 september och ett antal stormar och oväder att hantera. Än så länge har händelser som dessa inte framtvingat någon högre beredskap i vårt landsting, men det gäller som sagt att vara förberedd om det skulle hända. Därför satte vi landstingsråd av en dag för att vara beredda om det värsta skulle hända.

Jag ska inte här presentera det scenario vi fick öva på, bara konstatera att det är viktigt att öva det osannolika. När en skarp händelse väl blir verklighet så finns det troligen bara en sak vi kan vara säkra på, och det är att det som händer är något som ingen väntat sig. Därför var det nyttigt och intressant både att pröva på att arbeta med beslutsfattande i ett allvarligt läge och att se hur kollegorna i landstingsrådsberedningen agerade. Jag ska inte recensera mina kollegor, bara konstatera att vi klarade oss igenom övningen med hedern någorlunda i behåll och att det var riktigt spännande att pröva på rollen som ordförande i krisledningsnämnden. Utöver det dagliga arbetet i landstingen insåg jag snabbt vilka svåra beslut vi kan komma att ställas inför och hur viktigt det då är att ha kollegor i krisledningsnämnden som det går att lita på; som aktivt deltar i krishanteringsarbetet med kreativa idéer men inte minst med närvaro och engagemang.

Vi kommer att öva krisberedskap mer under min tid som ordförande i landstingsstyrelsen och krisledningsnämnden. Övning ger som bekant färdighet, och om en allvarlig händelse inträffar på riktigt så ska medborgarna veta att viktiga samhällsfunktioner fortsätter att fungera. Det är nämligen det viktigaste i ett krisläge.

07 maj 2011

Idéerna måste bära

Nyss hemkommen från två inspirerande dagar på moeraternas Sverigemöte går funderingarna till hur vi moderater ska forma våra tankar och idéer för astt även i fortsättningen bära väljarnas förtroende. Två vunna val i rad förpliktar givetvis, men valsegrar kommer inte av sig själva. Att vi under de åtta år som går mellan 2006 och 2014 genomfört stora och viktiga reformer kommer inte att räcka långt när vi går till val nästa gång. Då kommer väljarna att vilja ha besked om vad vi vill göra under de år som kommer.

Vi har varit duktiga på att sjösätta nya reformer, och till och med på att förklara vad vi har gjort. Men inte minst den senaste tidens diskussion om både sjukförsäkring och arbetsmarknadsreformer - och även reformer i vårt landsting - visar att vi kanske inte är riktigt lika bra på att berätta varför.

Vi behöver beskriva och förklara varför det är viktigt att arbetets värde lyfts fram. Vi behöver motivera och utvdeckla varför den enskilda människan är så viktig i samhällsbygget. Inte minst måste vi förklara hur politiken hänger ihop och faktiiskt blidar en genomtänkt helhet, byggd på idéer.

Det handlar alltså om den moderata idépolitiken, ett område som kommer att få helt avgörande betydelse för om vi får behålla väljarnas förtroende. Vilket i sin tur är avgörande för att Sveriges goda utveckling ska fortsätta länge än.

06 maj 2011

Ständig förnyelse

En gång om året samlas vi moderater till det som numera heter Sverigemötet. I år är vi drygt 1700 moderater med förtroendeuppdrag i kommuner och landsting som samlats i det vackra Karlstad för att utbyta idéer om de viktigaste frågorna i värlfärdens kärna - och att umgås. Det är strax dags för mingel och lite mat. Det ska som vanligt bli riktigt trevligt.

För de av oss som har förtroendeuppdrag i landstingen står naturligtvis sjukvårdsfrågornha i centrum. Och enigheten är stor om att utvecklingen av vår politik måste fortsätta även på detta viktiga område. Framför allt är det tre områden som är spännande. Det är kvalitén i vården (inklusive väntetider och tillgänglighet), arbetsgivarfrågorna och sist men inte minst hur vi vårdar de patienter som har de största vårdbehoven. Om allt detta har jag visserligen skrivit tidigare häre på bloggen, men frågorna är också eviga i vårdpolitiken.

Nog om detta för idag, alltså. Nu väntar umgänge med nya och gamla vänner och kollegor för att få inspiration inför det fortsatta arbetet.

05 maj 2011

Vård i världsklass, del 2

Jag läser idag i DN (dessvärre inte på webben i skrivande stund) om den vård som blir allt dyrare och räddar allt fler liv. Så är det, men det är också viktigt för oss politiker med sjukvården som en del av vårt ansvar att mycket noga följa hur de pengar som tillförs vården faktiskt används. Där kan vi, i internationella jämförelser, konstatera att det finns en del att göra.

Vad är då orsaken till bilden av vården? En viktig del av bakgrunden är att vården består av flera ganska olika delar. Ofta bakas både den vård som ges på vårdcentraler och på stora aktusjukhus samman i en och samma analys. Likaså görs för lite skillna dmellan den vård som ges till företrädesvis äldre människor med stora och kroniska vårdbehov och personer som akut behöver få ett visst sjukdomstillstånd diagnostiserat och botat. Det är också viktigt att hålla reda på faktorer som läkemedelskostnader och kostnades för ett vårddygn på ett sjukhus.

Sjukvården har i alla tider varit en spegel av samhället, och samhällsutvecklingen, i stort. Vården är mer jämlik i ett samhälle där levnadsförhållandena är jämlika - men man ska också ha mycket klart för sig att (vilket framgår av DN-artikeln) samhällen med hög levnadsstandard inte bara är beredda att lägga mer pengar på vården; man gör det faktiskt också. Därför är ekonomisk tillväxt, och förljaktligen en politik för detta, avgörande för att satsningar på vården ska kunna göras.

Vad som inte framgår lika klart av artikeln, och kanske rent av motsägs en aning, är det faktum att vården och dess organisation måste genomgå ständiga förändringar för att möta nya krav. Idag vet vi att antalet äldre ökar, och med det de sjukdomar som främst drabbar den äldsta delen av befolkningen. Dessa personer har ofta stora vårdbehov som sträcker sig över längre tid. det finns all anledning om den medmänskligaste vårdformen för dessa personer är en vårdplats på ett stort akutsjukhus som i övrigt ätr organiserat för att ge patienter med akuta behov snabb ocyh effektiv vård med en hög specilaiseringsgrad.

Det är bland annat därför vi i vårt landsting nu ökar trycket på att utveckla närvård, det vill säga att vårda personer med stora vårdbehov över längre tidsperioder en bättre kombination av ren sjukvård och omvårdnad på särskilda enheter som är anpassade för dessa patienters behov. Det ger en helt nödvändig avlastning för de stora akutsjukhusen (varav Akadmeiska sjukhuset är ett) men leder också till att vården blir både mänskligare och mer anpassad till varje enskild persons faktiska vårdbehov.

Svensk vård, och inte minst den på Akademiska sjukhuset, håller absolut världsklass. men det finns definitivt mer att göra för att det personliga, medmänskliga omhändertagandet och omvårdnaden ska bli bättre. Målet är att landstinget i Uppsala län ska bli ett föredöme på detta område.

03 maj 2011

Vård i världsklass

Redan nu, strax efter lunch, har jag idag hunnit med två aktiviteter som säger att och annat om kvalitén på den vård som bedrivs på Akademiska sjukhuset.

Dagens började på onkologen, en avdelning med erkänt hög kompetens på både vård och omhändertagande av patienter - och en av de verksamheter som verkligen sätter märket för sjukhuset. I det ligger inte bara att många nöjda patienter hör av sig till oss politiker och berättar om den goda vård och det goda bemötande de fått utan också det erkännande som ligger i att verksamheten är uppskattad lång tutanför det egna länets gränser. Jag måste få säga att det är många gånger jag har haft anledning att känna stolthet över detta i olika sammanhang. Och i grund och botten är det givetvis verksamhetschefen Gunilla Enblad och alla hennes medarbetare som ska ha del av detta. Det har också lett till att förtroendefulla samarbetetn kunnat byggas upp både med andra landsting och inte minst med medicinska fakulteter även på andra lärosäten är "vårt eget" Uppsala universitet, till exempel U-CAN, som du kan läsa mer om här.

Arbetsdagen har fortsatt med att tillsammans med Ludvig Larsson (FP) som är ordförande i landstingets produktionsstyrelse, inviga vår nya brännskadeintensivvårdsavdelning (BRIVA) på sjukhuset. BRIVA är en både framsynt och mycket efterlängtad investering som i första hand har tillkommit för att ge svårt brännskadade patienter bästa möjliga vård. det är nämligen självfallet vad det hela handlar om! Vi förtroendevalda och våra tjänstemän kan förstås prata om vikten av att göra satsningar av det ena eller andra skälet - men det viktigaste motivet är alltid patientens bästa. BRIVA är ett bra exempel på hur viktigt det då är att också ha goda förutsättningar - och jag skulle förstås kunna önska att vi alltid kunde göra så. Men ett löfte, just för patientens bästa, är att hela tiden ha den goda vården för ögonen i de satsningar som vi gör; nu på BRIVA och i framtiden på de specialiteter som så kräver.

Av samma skäl gavs landstingsdirektören på landstingsstyrelsens senaste sammanträde i uppdrag att ta fram en långsiktig plan för detta. Sjukvård är en viktig samhällsfunktion som ställer stora krav på att använda skattepengar klokt och efter noggran prövning. det är den prövningen och analysen som nu görs - just för att kunna göra rätt satsningar på rätt saker både när det gäller lokaler och utrustning.

Det är nämligen så vi planerar och satsar för att Akademiska ska behålla och stärka sin position. Akademiska sjukhuset ska vara ett universitetssjukhus i världsklass, med den verksamhet som ett ledande och komplett universitetssjukhus ska ha. I ett växande län som vårt ställer det också krav på att noga analysera vilka verksamheter som verkligen hör hemma på sjukhuset – och vilka som för patienternas bästa och för sjukhusets utveckling kan göras bättre någon annanstans. Det ställer stora krav på ett gott samarbete med länets kommuner men också på en god samverkan med kringliggande landsting och inte minst nationellt och rent av internationellt. Då är både onkologkliniken och brännskadeintensiven bra exempel just på vård av den mycket höga klass som Akademiska sjukhuset ska erbjuda.